Oxalsyra i maten binder kalcium
Oxalsyran (HOOC-COOH) består av två hopkopplade karboxylgrupper. När den avger sina vätejoner återstår oxalatet, den negativa jonen med två minusladdningar (-OOC-COO-). Oxalsyran finns i bland annat rabarber, spenat och ängssyra. När man får i sig oxalsyra via maten binder oxalatjonen till kalciumjonen och bildar ett starkt komplex av olöslig kalciumoxalat (Ca(COO)2), som inte är till någon nytta i kroppen. Oxalsyran hindrar alltså kroppen att ta upp det kalcium som är nödvändigt för skelettet. Anledningen till att kalciumoxalat är svårlösligt är att både kalciumjonen och oxalatjonen har flera laddningar som attraherar varandra starkt och att föreningen som helhet är oladdad. Dessutom passar de storleksmässigt till varandra.
Oxalsyra binder järnet i rosten
Rost har ingen väl definierad kemisk formel, men den består i huvudsak av järn(III)oxid med vatten, Fe2O3·n H2O. Rosten bildas på järnföremål under inverkan av luftens syre och fukt och är ett stort problem i många sammanhang. Det kan också finnas löst järn i vattnet, t ex i brunnen till sommarstugan. Järnet kan då fällas ut på porslinet i tvättställ och WC i form av rödbruna rostfläckar. På vattenverken brukar man lufta vattnet så att järnet fälls ut och avskiljs innan det går ut i ledningarna till hushållen.
Oxalsyran bildar en tvåvärt negativ jon som heter oxalat, (COO)22-. Den binder mycket starkt till trevärda järnjoner, Fe3+. Järn(III)jonen kan binda en eller flera oxalatjoner: Fe(COO)2+, Fe[(COO)2]2- och Fe[(COO)2]33- [1]. Rosten innhåller just järn(III)joner som oxalatet gärna binder till. Komplexen som bildas är laddade och vattenlösliga och kan därmed sköljas bort. Det är orsaken till oxalsyrans rostlösande förmåga. Dessutom är ju oxalsyran sur vilket också hjälper till at lösa upp rosten. Rosten kan beskrivas som en järnoxidhydroxid (Fe2O3·H2O är samma som 2 FeO(OH)). Som bekant så reagerar hydroxid (OH-) med syror.
Oxalsyra i metallputsmedel och andra alternativ
Många metallputsmedel innehåller oxalsyra. Alternativ till oxalsyra är [2]:
För koppar och mässningsföremål:
- Tag 1 tsk vin- eller cintronsyra och 2 tsk syntetiskt tvättmedel i en panna.
- Håll på 1 liter kokhett vatten.
För silverföremål:
- Lägg silvret i ett rostfritt kärl tillsammans med aluminiumfolie.
- Håll på kokhett vatten
- Rör ut 0,5 dl målarsoda (Na2CO3) eller koksalt (NaCl) i varje liter vatten.
- Låt föremålen ligga i lösningen några minuter, skölj och putsa med en mjuk duk.
Rostborttagning på föremål som inte tål syra
Ett alternativ till att lösa rosten är att reducera järn(III)jonerna till järn(II)joner som är mera lättlösliga [3]. För reduktionen kan man använda natriumditionit (finns i Remol blek- och fläckborttagningmedel). Läs mera om detta hos Anders Zetterqvist, Stockholms Amatörgeologiska Sällskap. Metoden används av geologer för att rengöra mineraler, men kan naturligtvis användas för annat som inte tål låga pH, dvs behandling med syror.
Blåkopia
I sammanhanget med järn och oxalsyra kan man nämna om de blåkopior som förr var vanliga för t ex ritningar. Processen kallas cyanotypi och används fortfarande i konstnärliga sammanhang.
För att göra den ljuskänliga lösningen, som man dränker in blåkopiepapper med, använder man järn(III)joner, t ex i form av järn(III)nitrat, Fe(NO3)3. Man behöver också ett reduktionsmedel, lämpligen oxalsyra. Dessutom behöver man kaliumferricyanid, K3Fe(CN)6. Järnjonerna i kaliumferricyaniden är också trevärda. Järn(III)jonerna förekmmer som komplex med oxalatet i lösningen.
Papperet dränks in med denna lösning och och får torka i mörker. Vid belysning av det preparerade papperet tillförs tillräckligt med energi för att sätt igång en reaktion där oxalsyran reducerar oxalatkomplexet med järn(III)jonerna i lösningen till järn(II)joner. Järn(II)jonerna bildar sedan ett mycket starkt färgat blått komplex med ferricyanatet, Berlinerblått, med formeln Fe4III[FeII(CN)6]3. [4,5].
|
Introduktion
